Novellen och scouter

Hej allihopa! :)

Jag har inte hunnit skriva något på grund av alla dumma prov... :mad: Dessutom kommer det två till nästa vecka! Geografi och fysik... Nå, jag avklarade franskaprovet idag, vilket faktiskt gick rätt så bra!

Egentligen skulle jag väl behöva skriva en massa bokrecensioner, men det får vänta. Först vill jag berätta att jag börjat scouterna, det var inte alls som jag tänkt mig! Jag trodde det skulle vara något dödsallvarligt som knattarna i Kalle Ankas Gröngölingarna. (skratt) Istället var de där allmänt flummiga och trevliga. :)

Sedan tänkte jag låta er läsa fortsättningen på min novell, tredje delen blir det! Kolla upp förra inlägget om ni inte läst andra delen!

– Ehm... Ursäkta mig, men jag har visst störtat in genom taket, det är en förfärlig storm därute och... började häxan förklara, men pojken avbröt henne:
– Var är din biljett, din skojare? Sade han med en mörk blick fastklistrad på häxan.
– J... Jag sa ju det, jag har störtat in här av misstag och skulle vilja ha hjälp att laga min kvast! Sade häxan och svalade hårt. Pojken suckade tungt och frågade:
– Kan jag få se var du störtade in då? Och varför i all världen vill du ha hjälp med att laga en kvast?
– Visst, visst! Sade häxan och drog med pojken ut i regnet och till den andra vagnen. När de kom in i vagnen stirrade pojken gapande på hålet en lång stund.
– Nå, kan jag få hjälp med min kvast nu? Undrade häxan och räckte fram resterna av sin kvast.
– De är bara mänskor, tror du verkligen att de kan hjälpa oss? Undrade Madeleine och tittade upp på häxan.
– Åh, det skadar inte att försöka åtminstone, sade häxan och tittade ner på sin katt. Nu stirrade pojken på dem, katten hade just jamat underligt och häxan hade helt vanligt svarat katten. Den här flickan kunde ju inte vara riktigt klok! Men i och för sig var ju hålet helt klart verkligt...
– Jag måste diskutera det här med min far, men då får ni åtminstone sova här inatt tror jag, sade pojken och skyndade ut ur vagnen. Häxan suckade tungt och satte sig ner i halmen, det hade varit en lång dag och det var ännu långt kvar till Egypten så hon skulle helt klart behöva resa en bit till med kvasten innan hon var framme. De båda somnade snart, man blir ganska trött av att springa omkring på ett tåg.

//Amber_sweet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0