♥

Hej allihopa! :)

Plötsligt så måste jag meddela att det alldeles just blir en liiiten paus här på bloggen. Jag kommer endast uppdatera med inlägg med novellen eller någon bokrecension.
Idag hade jag gymnastik de två första lektionerna som vanligt, det var ganska jobbigt... Vi spelade fotboll. Jag hade huvudvärk och kände mig lite allmänt dålig. Jag försökte vara med lite en del ändå, vi som var "lite bollrädda" hade fått spela mot varandra och det kändes betryggande när vi dessutom använde en något mjukare fotboll! :D

Sedan löpte dagen på och det var dags för bild! Jag är ganska osäker på vad jag ska göra, ramen är klar... Den blev ganska lyckad! Men vad det ska vara på själva bilden funderar jag fortfarande på... :S
Nå, nu ska jag nog ge mig och låta er läsa första delen på novellen: (den är på tre sidor, och det kanske skulle blivit lite väl mycket att lägga upp allt i ett blogginlägg! (skratt))

Med en häxa på tåget

Hon spärrade upp ögonen och tittade sig omkring. Hon kunde fortfarande höra vinden vina i öronen innan allt hade blivit mörkt och hennes hår var dyblött. Omkring henne låg det ett dunkel och hon märkte att hon landat någorlunda mjukt i en stor halmhög. Plötsligt märkte hon det; den var av på mitten och splitter av träet låg på det smutsiga trägolvet.
– Neeeeej, utbrast hon och stirrade på sin älskade kvast. Efter att ha genomsökt fickorna noggrant kom hon fram till att silvertejpen antagligen låg hemma på skrivbordet.
– Mödde, Mödde! Ropade hon försiktigt och snart framträdde kattens kontur i mörkret.
– Ja, min häxa? Vad har jag sagt om mitt namn...? Urk, vad hände riktigt... mumlade katten och sjönk ner bredvid henne.
– Jag vet inte... Men var är vi? Har du med någon extra silvertejp? Undrade häxan hoppfullt.
– Och hur skulle jag kunna ta med den? Jag trodde du hade tillräckligt stora fickor och... Vad har hänt med din kvast?! Utbrast katten och stirrade på resterna som häxan studerade. Plötsligt märkte de båda att det droppade från taket. De lyfte huvudena och såg ett stort hål i taket. De såg den mörka och mullrande himmelen med de mörka molnen och lite glitter från kvastens flygförmåga som fastnat på kanterna av de avbrutna takplankorna. De båda satt tysta och stirrade på taket, det fanns helt enkelt inget att säga. Det enda man kunde göra var att hoppas att häxrådet inte skulle stämma dem för skadestånd.

Jag vill påminna er om att jag skrivit novellen och att inget kopierande är tillåtna. ©
Så tänkte jag dessutom lägga in en ny bild! :D



//Amber_sweet